Det är sällan man vill ta till överord när det kommer till skick på gamla gitarrer men här är det befogat – vi pratat nära nog nyskick. Det är svårt att hitta en strata från 70-talet som inte moddats, lagats, bandats om eller har delar som är utbytta. Helt enkelt: det finns inte någonting att anmärka på – förutom en liten lackskada på kanten huvudet som kommer från en gitarrhängare – då från tiden när den hängde i en musikaffär – ägaren har alltid förvarat den i caset. Därtill är den väldigt lätt; 3,3 kg. 

Vi kan försäkra att minsta skruv är original – dessvärre var vi de första som lossade på plektrumskyddet sedan 1976. Det ska sägas att det vita i mickkaviteten är polermedel från slutpoleringen – någon på Fenderfabriken var stressad och hann inte ta bort det. 

Vid denna tid var det vanligt med s.k. ”tuxedo” – svart plektrumskydd med vita mickkåpor, rattar och omkopplarknopp. På denna är det blandat men jag har gjort research och fått veta att det förekommer. Detta bekräftas också av ägaren som svär vid att han inte bytt någonting. 

Plektrumskyddet kan te sig underligt då det är svart men vitt på undersidan – det är alltså fyra lager (men det understa vita lagret är tunnare) och jag har fått bekräftat att detta förekom på tidiga svarta plektrumskydd. 

Originalcaset är också i bra skick. Svajarm, stallkåpa och en hang tag. 

Senaste ägaren köpte denna i en pianoaffär i Stockholm 1980 – den var då ny och reades ut eftersom butiksägarens beslut att sälja gitarrer inte hade slagit väl ut. Alltså hängde gitarren osåld i butik i 3-4 år. Ägaren spelade sparsamt på den och den har sovit törnrosasömn i sitt fodral i mer än tre decennier. 

Vikt:  3,3 kg.