Nästan dagligen får vi in gitarrer där ägarna har problem med att gitarren inte stämmer och det finns mängder av orsaker, ibland är det ganska enkla och uppenbara saker men det kan också vara mer komplicerade eller oväntade.
Först måste vi skilja på att gitarren låter ostämt när man spelar eller att den stämmer om sig – det är påfallande många som inte har noterat detta.
Att gitarren inte stämmer kan bero på olika saker:
- De flesta inser att det är intoneringen som är fel men inte att den är beroende av andra faktorer. Strängtjocklek, stränghöjd och relief (alltså böjen på halsen) påverkar intonationen. Det är inte ovanligt att vi får in gitarrer där kunden har klagat på intonationen, vi kan konstatera att den är helt fel men efter att spänt halsen blir intonation perfekt.
Vi uppmanar kunder att fortsätta med samma strängtjocklek efter justering då intoneringen påverkas om man sätter på tjockare eller tunnare strängar. - Ligger strängarna för högt i översadeln kan det också ställa till problem – avståndet till de första banden blir längre, när man trycker ner strängen pitchar tonen upp för mycket.
- Banden sitter fel. Detta är mycket ovanligt men det händer. Jag har sett en väldigt dyr amerikansk gitarr där banden satt fel. Vi fick banda av, fylla igen bandskårorna med fanér, såga nya bandskåror och sedan banda. Jo, det var en väldigt dyr gitarr så kunden bedömde att det var värt kostnaden.
- Starka magneter på mickarna kan ge väldigt konstiga ljudfenomen och därtill problem med stämning och intonation. Detta är vanligt på strator då de dessutom har tre mickar, det har till och med fått ett namn vi använder i branschen: ”stratitis”. Det har hänt många gånger att kunder kommit in med strator som de förgäves försökt intonera och jag kan då höra det konstiga svängningsfenomen som uppkommer när slår an de tjocka strängarna. Jag sänker mickarna och kunden brukar säga ”det var som…”.
Att gitarren inte håller stämningen kan också bero på många saker men det kompliceras om man svajar.
- Översadeln! Så gott som alltid översadeln! Det är alltid här man tittar först och det kan bero på att man bytt till tjockare strängar som nyper i skårorna, det kan vara dåliga skåror med grader som nyper fast.
Det händer också att sadeln är av dålig material, japanska gitarrer från 70-talet hade ofta sadlar av vanlig plast med dålig friktion. Gibson har traditionellt sadlar av ben och någon gång från slutet av 90-talet och fram till 2010-talet finns det gitarrer som har sadlar av väldigt poröst ben, man kan se på sadeln – den har en yta som påminner om krita eller gips. Vad som är anmärkningsvärt är att de satt på dyra modeller och även Custom Shop! Mest noterbart är det på G-strängen men även de tunnare och det är mer märkbart om man bänder mycket.
Det hjälper inte att fila och polera skårorna utan enda lösningen är att byta sadeln – detta kompliceras av en annan egenhet; de har limmat fast dem rejält och ofta måste man såga ner skåror i sadeln för att spräcka den.
Så när någon ringer och berättar om en Les Paul från 2002 där G-strängen inte håller stämningen kan jag direkt säga antagligen måste bytas.
Många frågar om Tusq eller grafitsadlar, vi använder det ibland men en välgjord bensadel är lika bra och dessutom snyggare. - Stallet kan också ge problem, speciellt string through (strängarna går genom kroppen som på en Telecaster) av billig kvalitet. Metallen är helt enkelt för dålig och strängarna gräver ner sig eller fastnar.
Ett Tune-o-Matic är ganska problemfritt – om det inte är i kombination med ett svaj, vanligen Bigsby. Ett Tune-o-Matic är inte gjort för att fungera med svaj. När Paul Bigsby började sälja sitt stall på 50-talet var det ihop med ett s.k. ”rocker bridge” där stallet flyter med när man svajar. Gibson var tidiga med att nappa på Bigsby idé men de tyckte att de kunde använda sitt nya stall (Tune-o-Matic lanserades 1957) och insåg inte eller bortsåg från att det inte var optimalt.
Fender Jaguar och Jazzmaster har ett stall som är av typen rocker bridge. Vi får ofta in dessa där ägaren inte insett att stallet ska stå i ett mittläge i sina bussningar – eller gärna lite bakåt så det har utrymme att flyta framåt. - Stämskruvarna är aldrig orsak till att gitarren stämmer om sig – även om den kan vara svår att stämma. Jag säger aldrig men det finns väldigt ovanliga undantag och då handlar det oftast om att strängen glider ut stolpen (eller posten som den också kallas) beroende på att hålet inte har tillräckligt skarp anvisning. Fender använde en typ av Kluson på sina amerikanska vintage reissues (även Custom Shop) som är relicade och därmed hårt bearbetade – man kan ana att de är blästrade och då har kanten mot skåran blivit så trubbig att strängen glider ur. När kunder kommer in med dessa brukar påvisa felet genom att dra ut hela strängen (någon av de spunna) tills den lossnar!
- Svaj, tremolo, vibrato – det skulle kräva ett eget inlägg för att redogöra för alla tänkbara problem. För det första måste man se till att översadeln är bra och gör sitt jobb – återigen är det här det här man hittar orsaken till problemen.
När vi pratar om stratasvaj är kvaliteten av högsta vikt – dåligt material i stallplatta, stallbockar och skruvarna (pivotskruvarna, där stallplattan ligger emot) ger ofta upphov till problem med stämningen. Jag har sedan några år tillbaka noterat vikten av kvaliteten på fjädrarna – det har hänt flera gånger att jag letat efter alla tänkbara orsaker och slutligen löst problemet bara genom att byta fjädrarna.
Slutligen kommer vi in på Bigsby – ”alla gitarrteknikers mardröm” brukar gitarrtekniker själv säga. Många protesterar och säger att man kan få det att fungera klanderfritt men jag säger att det är en sanning man ska ta med en nypa salt – man kan få det att fungera bättre men man kommer aldrig i närheten av Leo Fenders geniala konstruktion när det kommer till stabilitet.
Jag är inte speciellt förtjust i Bigsbys licensversion – det är avsevärd skillnad mot de dyrare originalen. En bra början är att byta ut fjädern. Sedan finns det en del andra tweakningar man kan göra för att få det bättre. Jag hade inne en nyare Gretsch där kunden bett mig att lägga ner möda på att få svajet att fungera och den första åtgärden (förutom att kolla sadeln) var att montera ett Tune-o-Matic med rullsadlar. Detta gjorde såklart en avsevärt skillnad men jag var inte nöjd – personligen skulle jag bara svaja i slutet av en låt. Jag bestämde mig för att gå till botten med detta och hittade mängder av tips på YouTube och i stort sett alla lovade att just deras trick eller tips skulle göra att man skulle kunna svaja utan problem; det gick ut på att lägga till eller ta bort brickorna som sitter under och över fjädern, olja in allting eller att slipa bort material. Jag säger att de flesta av tipsen var realistiska men inget av dem löste problemet helt. - Strängarnas vinkling vid huvudet. Om strängarna har en vinkel från sadeln till stämskruvarna (som på de flesta gitarrer med 3+3) är risken större att man får problem med stämningen, speciellt med svaj. Paul Reed Smith (mannen bakom PRS) designade huvudet med hänsyn till detta – även om det är ett 3+3-huvud löper strängarna rakt. Han byggde tidigt några gitarrer åt Santana som ville ha en med svaj, därför minskade han också halsvinkeln för att minska trycket över sadeln så att strängarna kunde löpa lättare. En Fender har väldigt lite brytvinkel över sadeln – vilket är optimalt om man använder svaj.
- STRETCHA! Nya strängar töjer sig successivt tills de nått en gräns där de inte kan sträcka sig mer (i varje fall inte nämnvärt) och många har säkert noterat att man får stämma gitarren de första dagarna efter ett strängbyte. Efter att ha bytt strängar ska man alltså sträcka dem (det vi kallar stretchar alltså); man stämmer upp, stretchar igen och stämmer upp. Två gånger brukar vara tillräckligt men mer skadar inte. Jag såg Roffe Wikström byta strängar, han bänder ganska rejält och måste vara säker på att gitarren håller stämningen – han tog varje sträng och drog den fram och tillbaka resolut och mycket – med mycket menar jag långt, nästan så att jag var rädd att de skulle gå av.
- Temperaturskiftningar kan också vara ett problem; jag har hört kunder berätta om att gitarren stämt om sig av scenljuset när de gått upp på scen, för att inte tala om de som ska spela utomhus på julkonserter.
- Slutligen, om man verkligen vill förvissa sig om att gitarren aldrig stämmer om sig och då menar jag aldrig vill jag lobba för Evertune – ett stall som gör att man stämmer gitarren en gång och sedan aldrig mer. Vi är auktoriserade av Evertune för installation och service, läs mer här.