Jag har alltid varit intresserad av Fenders tidiga historia och då hur Leo Fender tänkte när han konstruerade modellerna som blivit ikoniska. Leo byggde lap steels under 40-talet och mycket av det tänket flyttade han över till Broadcaster som sedan blev Telecaster. Fender fortsatte att tillverka lap steels men utvecklade även console steels och pedal steels.
Vi fick in en Fender Stringmaster Dual Eight från 1954, dessa är förhållandevis ovanliga i Sverige eftersom steelgitarren inte slog igenom på samma sätt som i hemlandet.
Man slås först och främst av hur gedigen den är, det är en massiv klump och allting är stabilt och förtroendeingivande. Det finns inget i konstruktionen som är vekt eller känns flimsigt. För det andra slås jag av hur galant man löst saker – som med alla andra gamla Fenderinstrument är de gjorda för att tillverkas enkelt och billigt men ändå utan avkall på spelbarhet, kvalitet och ergonomi.
Problemet var att den var helt död och jag förberedde mig på en massiv felsökning men det visade sig att utgångsjacket vridit sig något, en kontakt låg emot en potentiometer och orsakade kortslutning.
