Min kollega Jim hade jobbat mycket med gamla gitarrer innan han började hos mig – många riktigt gamla. Så den här som vi fick in var inget som han kände sig obekväm med – trots att den var i många delar och såg ut som kaffeved. Själv hade jag sagt att det var hopplöst. Ägaren hade hittat den på vinden till ett hus han bodde i på mitten av 70-talet, han lämnade in den till en violinatelje som gjorde den spelbar. Senare råkade den ut för en olycka och vi fick in den i en banankartong; botten och hals lös, locket hade börjat släppa m.m. Mest troligt tillverkad i Tyskland, kan mycket väl vara från Markneukirchen där man byggde mycket musikinstrument men den kan också var svensk – från förra sekelskiftet sisådär men den kan vara några decennier äldre.
Det ska dock sägas att man kunde gått längre med restaureringen men det finns en rimlig och ekonomisk gräns för hur långt man kan ska gå. Och ärligt talat trodde jag inte att det skulle bli så bra som det blev. Liten gitarr, den låter inte stort och mycket – en spröd ton som passar för finstämda visor.
