Det finns få ord som triggar gitarrister mer än ”Les Paul 1959” alla vet vad det är, många drömmer om att få äga en men få har ens sett dem i verkligheten. Jag har sett och provspelat några men kan inte säga att de står i paritet med priset – två av de jag klämt på kostade två miljoner men det högsta priset som betalts är närmare sex miljoner. Ärligt talat skulle jag inte med förbundna ögon skilja dem från en bra reissue. Säger man ”Les Paul Junior 1959” får man inte samma reaktion – mer ”jaha, coolt!”. Priset ligger på några tiotusen beroende på skick – ofta är de välspelade (men sällan moddade) vilket jag tycker är prisvärt med tanke på att det är en gammal klassisk modell och en fantastisk ”basic rocker”. Ett av Juniors främsta signum är P-90-micken och det är en mick man älskar eller hatar – men även om man älskar den måste man vara beredd att stå ut med brummet. Under 70- och 80-talet var Les Paul Junior (även efterföljaren SG Junior) ett vanligt val för punkgitarrister; det är en gitarr man använder för att pumpa ut riff med och de kostade inte mycket då heller – jag skulle säga att ett typiskt punkpris i början av 80-talet var 1500:-.
I min forna hemstad Halmstad gjorde Sex Pistols 1977 sin första spelning utanför Storbritannien. Jag var bara tretton år och hade ingen lockelse men jag känner flera som var där, till och med en kille som var ett år yngre än mig. Många av de som såg konserten blev så tagna att de hoppade på tåget och blev punkare själv – jag känner minst fem av dem. En av dem har berättat att det totalt förändrade hans liv, han hade hört talas om punk och åkte till konserten med en kompis. Han kunde bara likna det vid en religiös frälsning.
En av de som var där hade fram till konserten studerat klassisk gitarr men blev också drabbad, köpte en Gibson Les Paul Junior från 1959 och började spela punk. Några år senare spelade hans band in en EP som floppade totalt men idag räknas den som den mest svårtillgängliga av alla svenska punkvinyler och har sålts för 20000:-. Gitarren sålde han senare till Jari Välitalo, en annan musikprofil i Halmstad. Som barn bodde vi på samma gata och från tonåren sågs vi på konserter och repade ett tag i samma lokal. På 90-talet spelade min bror med Jari under många år och därigenom stötte jag på honom på konserter och i deras replokal. Så jag har sett den här Juniorn till och från under några decenniers tid och i höstas kom Jari in med den när han var på besök i Stockholm. Först och främst var banden rejält nedslitna så det var dags för den första ombandningen sen den lämnade fabriken för 58 år sedan. Greppbrädan var sliten och några dots hade lossnat och försvunnit. När Jari köpte den var mekaniken utbytt till Grover Rotomatics, en typisk 70-talsuppgradering. De två största jobben var att banda om och montera en repromekanik från Kluson.