Möjligen har jag nämnt det innan: jag älskar udda gitarrer. Strata, tele, Les Paul, SG, 335 ser jag varje dag och de bjuder sällan på några överraskningar. Det är alltid kul att få in udda, konstiga, knäppa, ovanliga, misslyckade eller missförstådda instrument. Dessutom älskar jag när det finns en historia bakom och få höra ägaren berätta om sin affektion för instrumentet. Vi fick in en udda Gretschbas, så udda att jag faktiskt inte lyckats googla fram en liknande – så det var en riktig odd ball. Varianten med två mickar är ovanlig men denna med en mick är antagligen lika vanlig som en vit älg. En verkligt udda detalj är en utdragbar stackel så att man kan spela den som en ståbas.
Dessutom hade den en lång historia med ägaren. Den är tillverkad 1964 och han köpte den på Franks Musik i Gamla Stan (som drevs av den fantastiske hot-dragspelaren Erik Frank) 1968 för 400:- inklusive ett fodral som är det största och underligaste fodral jag sett. Ägaren spelade i ett rockband men senare satsade han på klassisk gitarr och han beställde två gitarrer av den legendariska gitarrbyggaren Georg Bolin – en klassisk och en altgitarr, sistnämnda var en 11-strängad gitarr med vilken man kunde spela äldre lutrepetoar – Bolins egen inovation och hans flaggskepp. Basen har länge legat i träda men nu hade han bestämt sig för att rusta upp den och få den spelbar.
Det största problemet var att stränghållaren var sprucken och det var inte tal om att ersätta den med något som bara var liknande. Det visade sig att vara näst in till omöjligt att hitta en – jag googlade och följde alla länkar som verkade vettiga, mailade folk som specialiserat sig på vintagedelar till Gretsch. Jag gav upp men när jag kollade två veckor senare dök det upp en på Ebay i USA – det var new-old-stock och kostade närmare 2000:- med frakt.
Gummit på dämparen hade förmultnat och en ny fick tillverkas. Därtill fick den en allmän uppfräschning och även fodralet fixades till.
