Jag blev kontaktad av ägaren till en strata från 1962 som han eventuellt kommer att sälja. Han hade fått massor av åsikter om vad som var original eller inte och visste inte vem han skulle tro på.
Han köpte den 1972 och då hade någon satt i en Gibson humbucker och originalmicken saknades. Han hade senare fått en mick av säljaren och monterat denna – jag kunde säga att den kanske var original, om inte så i varje fall från samma era. Dessvärre hade man mejslat upp kaviteten för stallmicken och tagit upp ett större hål i plektrumskyddet. Därav hade man satt på ett modernt reprotillverkat plektrumskydd.
Halsen var stämplad december 1962 och potentiometrarna var från fjärde veckan 1963.
I övrigt var inga andra delar bytta och den hade inte bandats om – banden var förhållandevis fräscha. Överlag var den varsamt spelad men det fanns en mystisk skada vid det övre hornet – den fanns redan 1972. Huvudet och loggan var i väldigt bra skick, inget påtagligt ”belt buckle wear”, svajarmen fanns med. I stort sett ett väldigt bra exemplar – om man bortser från modden med en stallmick. Originalplektrumskyddet fanns kvar men då med ett hål för minihumbuckern.
Ser man en gammal strata i Fiesta Red eller någon annan custom color drar man öronen åt sig då merparten var i sunburst eller andra vanliga färger. Återställer man en moddad Fender i sunburst kan det vara nödvändigt att lacka den i en solid kulör för att dölja lagningar och därav ska man vara misstänksam. Det ska sägas att Fiesta Red ändå var en hyfsat vanlig custom color vid denna tid, mycket pga. Hank B. Marwin i The Shadows. Under andra halvan av 60-talet förekommer den sällan även om den finns listad i kataloger. Tänker jag efter kan jag inte dra mig till minnes att ha sett en Fiestaröd strata senare än 1965. Under 70-talet var pastellfärger hopplöst omoderna och nästan töntiga, många lackades om för att framstå som moderna.
Att caset var i brun Tolex kan tyda på att den köpts i USA – vid den här tiden var Hagström generalagent för Fender och de lät tillverka casen här i Sverige, s.k. Järna-case.
Bilderna får tala för sig själv men på sista bilden finns en intressant detalj.
Men läromästare Hans Larsson på Ad Lib Guitars berättade detta för mig när jag jobbade där på 90-talet; hålen uppkom då man med häftpistol satte fast ett en skiva för att förhindra att det kom lack på greppbrädan vid lackning. I sann fenderanda – det gick snabbare att häfta fast ett skydd än att maska med tejp.