Jag bör nog ha påtalat i tidigare inlägg att många gamla gitarrer och speciellt Fender är omlackade. Det är mycket vanligare än man föreställer sig – en stor del av dessa har lackats om autentiskt och inte sällan så autentiskt att det har antagits att det är originallack när de sålts.
Mäter man tjockleken på gamla Fender som blivit omlackade saknas det ofta några millimeter; de ska vara 45 mm tjocka men det är inte ovanligt att de är 42-43 mm och det värsta jag sett var en pre-CBS Precision som var 39 mm. Påfallande ofta är hornen tunnare eftersom man tenderar att slipa mer när det finns mindre yta att ta på.
Vi fick in denna Jazz Bass från 1974 som ägaren ville restaurera till originalskick. För det första saknades många originaldelar – de fanns men de hade flyttats över till en japansk Jazz Basskopia av okänt märke som kunden också ägde. Mickar, stall, kontrollplatta, rattar och lite annat hade bytt plats och det tog lite tid att reda ut vilka delar som hörde till vad. Därefter kunde vi sätta ihop kopian till en fungerande bas.
Kroppen till Fendern hade varit med om en del; den hade ursprungligen varit i sunburst men alla lack hade tagits bort och därtill var den hårt nedtagen. Man hade också tagit upp en kavitet för en humbucker och vidgat kontrollkaviteten för att husera massiv elektronik som satt på en kontrollplatta i mässingsplåt. Massor av rattar och miniswitchar!
Jag har gjort flera såna här återställningar för att få tillbaka den ursprungliga tjockleken; man klyver hela kroppen i en bandsåg och limmar i en skiva av samma material i mitten; man tar till lite extra så att kroppen blir något tjockare än 45 mm då man i efterhand planar ovan- och undersida.
Det skulle bli lite omständligare i detta fall då vi kom överens om att spara halsfickan där resterna av sunbursten och märkningar fanns orörda – detta är lite av en Fenders DNA som kan verifiera att det är den äkta varan – därför bestämde vi att limma på en skiva på ovan- och undersidan. Först planades ytorna kaviteterna för micken och kontrollerna som tagits upp patchades och därefter limmades skivorna på. Slutligen lackades den i Olympic White då en sunburst inte skulle täcka skarven av skivan på baksidans fasning. Valet stod alltså mellan att lacka den i originallacken eller att bevara halsfickan – och jag tog beslutet med kunden att det senare var vettigast.
